Dans
Ikväll bär det av på dans! :D Eller ja, fläskrotation som Fia kallar det! ;) Kvällens band heter Sannex, så snart ska jag iväg å se om de är "nått att ha", haha.. Ha de gôtt!
Pigg! :)
Piggare bir jag för varje dag som går! I början sov jag alltid en stund på eftermiddagen pga pacemakern, inte van att va speedad! ;) Eftermiddagsluren har jag slutat med nu sen länge! Pluggar en massa numera, men det går sådär, blir lätt trött i ögonen så därför var jag till optikern igår och fixade mig två par glasögon. De tyckte nämligen att jag skulle ha både läsglasögon och vanliga :) Idag var det tre timmar plugg, en timme inlines och ca 1½ timme bugg. Gissa om jag är trött nu?! XD Så godnatt med er! See ya later allllllllllligator! ;)
Operation!!
Oj, då har man hittat tillbaka hit då, hehe..Den 27-28 aug var det tvådagars i fôlkrace ute på kalvholmen, och jag kan säga med en gång att jag aldrig har varit med om så mkt olyckor på samma dag! Lördagen kom jag lite senare till banan pga att jag natt till lördag svimmade hemma hos Björn och slog huvudet i diskbänken. Gjorde även det natt till torsdag och då slog jag huvudet i en armerad ytterdörr. Tror mitt huvud är lite väl utsatt, haha.. Så jag tänkte inte vara funktionär den här dagen iom mitt tillstånd, men hamnade i sekretarieatet istället! Satt där ett tag och skrev varvprotokoll, sen hände det som inte får hända: två funktionärer som stod bakom skyddsräcket blir träffade av en bil som kört in i räcket med sånn kraft att räcket mer eller mindre läggs till marken. Polis, brandkår, ambulans och massor med blåljus kommer till platsen, usch, det var en skräcksyn! Och självklart så fanns pressen på plats och tryckte upp en kamera i ansiktet på de arbetande och skadade! Fy fan för dem, visa hänsyn är ju inget som de är duktiga på precis! Tur att Fia var på plats och jaga iväg dem lite!
Efter olyckan beslutade jag mig för att förflytta mig ut till banan istället. Gjorde så gott jag kunde men så fort jag rörde mig så snurrade det till i skallen. Och inte nog med det så blixtrade det och regnade nått så in i faeeen... Så tyvärr blir två ur publikplats träffade av blixten! Därav min pappa kände av det men behövde inte åka till sjukhus. Även andra olyckor som inträffade var en förare som körde in i ett räcke och bröt ett eller flera fingrar, och i samma smäll så flög ett "skyddsdäck" iväg och träffade en funktionär i ansiktet, som klarade sig med blåtira.
När tävlingen väl var över för dagen så var det dags för mig att ringa sjukvårdsupplysningen. Satt i telefonkön i 36 min, dryyyygt!! Men när jag väl pratat med dem var det bara att åka till akuten. Hade inte så mkt till val, hehe.. Väl på akuten fick jag fort klart för mig när de kopplat på mig en massa sladdar och nålar att något är fel med mitt hjärta. Hade i en hjärtrytm på 40-45 slag/min (normalt ska vara runt 50-80). Jag fick ett eget akutrum där jag återigen blev uppkopplad till maskiner. Mamma höll på att slå in rutan på maskinen också, iom så fort jag gick under 40 slag/min så tjöt maskinen hysteriskt. Jag somnade ju gôrgôtt och hörde inte maskinen iom att jag kan lägga mig med mitt döva öra uppåt, hehe.. Halv fem på morgonen fick jag klartecken om att jag skulle vara kvar för obeservation över natten och fick ett eget rum på hjärtavdelningen. Stackars mamma var med mig hela natten fram till jag fick rummet, dagen efter var det dags för henne att åka tillbaka till Kalvholmen för att slutföra tävlingen!
Fia, Emil och Nellie var de första som kom och besökte mig, vilket jag verkligen uppsklattade, usch va tråkigt man kan ha helt sj i ett litet rum! Samtidigt som de var där så kom min läkare in i rummet med ultraljudsmaskinen och skulle skanna av mitt hjärta! Nellie blev jättebesviken, hon hade ju förvantat sig att se ett hjärta! Vilket hon gjorde, men inget sånt här hjärta: <3 hahaha.... Natten till måndag fick jag matförbud. Eftersom det var planerat att jag skulle få en operation. Måndag kl 13 ca bar det av till operationssalen. Läkarna hade beslutat att jag skulle få en PACEMAKER pga jag hade på tok för låg vilopuls. Min puls låg på 23 slag/min vilket är farligt lågt!
Jobbigaste under hela operationen var att bedövningen inte hade hunnit lagt sig innan de snittade mig! Samt att bedövningen hade gått ur när de skulle sy ihop mig. Jisses, jag GRÄT!!!! Men lite kul var det också. Mitt under operationen började maskinen som höll koll på min puls skika, min puls stod då på 0.... Jag hörde hur läkarna och sköterskorna frös till i deras rörelser. Efter någon sekund frågar jag
" Ska min puls stå på 0?!?!"
" Eeeeeh..... Nej, men det är skönt att du pratar iallafall..."
Förmodligen var det bara nån elektrodgrej som hade lossnat.
Efter operationen transporterades jag till nått rum för vidare transport till mitt rum på hjärtavdelningen. Och där jag väntade träffade jag Ulf och Camilla. Stackars Ulf hade ramlat och krossat sin fotled på tre ställen, så det var hans tur för operation!
Väl uppe på rummet igen satt mamma och Katrin och väntade. Kul med mer besök!! Och så hade Susanne och Josefin varit upp med ett krya på dig kort till mig! TACK!!! Efter det kom Fia, Elin, Gräsberg och pappa. Gu va gulliga ni är som kom förbi! Och tillsist kom Björn som hade jobbat arslet av sig i Norge och precis kommit hem för att sen skynda upp till sjukhuset. Go han ä då!!
Tisdagen blev jag utskriven, yey! Då bar det nästan direkt upp till universitetet, får ju inte missa skolstarten heller!! ;)
Ja det var det som hände för drygt tre veckor sen. Hoppas jag slipper sjukhuset framöver!
See ya!! :D
